Vissa dagar

Vissa dagar vill jag bara ge upp för det känns som en enda lång uppförsbacke som aldrig tar slut utan bara blir brantare och brantare...en omöjlighet att komma sig upp. Jag VET att det är gjort i en handvändning att gå ner dessa kilon, men det är ju det jag vill... Jag VET att det tar minst lika lång tid att gå ner de som det tar att gå upp de. Men jag vill inte ha det så här. Jag vill inte se mig i spegeln och tänka alla elaka tankarna jag tänker då jag ser spegelbilden.

Det är inte kul att gå omkring och må dåligt över det jag har ätit nu under julhelgen... En massa mat, choklad och i går tårta då stora tjejen fyllde år. Sen att jag inte kan låta bli att ställa mig på vågen titt som tätt gör ju inte saken bättre.

Jag vet inte heller riktigt vilken strategi jag ska ha då det gäller maten, vad jag får och inte får äta. Om jag ska göra enligt VV, GI eller sunt förnuft. Jag vet att det blir för jobbigt för mig att "förbjuda" saker... Det är då jag ger upp och så spårar det ur totalt. Tar gärna emot tips på hur jag ska tänka i den här frågan. Att dessutom ha 3 barn som inte äter vad som helst gör det bara jobbigt att fixa flera olika maträtter, och så är jag borta och jobbar på annan ort och har inte bästa möjligheten till att stå och laga mat heller... Så jag vill också ha tips på enkla och bra saker att äta.

Fan jag vill ju så gärna fixa det den här gången... Men jag har en känsla av att jag inte kommer att göra det den här gången heller :p Jag har redan låtit det gå så här långt fast jag hade lovat mig själv att det inte skulle göra det. Kanske lika bra att fortsätta att äta sig ännu fetare...och dö av högt blodtryck och/eller diabetes eller någon annan fetmasjukdom.

JA, jag är aningen bitter idag!!! Behöver pepp...